När det ekonomiska läget blev kärvare i slutet av 2008 beslutade Kommunförbundet att utarbeta ett räddningsprogram för att trygga tillgången till kommunal service också i framtiden. Det första räddningsprogrammet för den kommunala servicen gavs ut i februari 2009.
Regeringen vidtog åtgärder för att stärka den kommunala ekonomin samtidigt som kommunerna kritiskt började se över sina utgifter och investeringar.
Regeringen satte in omfattande stödåtgärder och kommunerna vidtog åtgärder för att bromsa utgiftsökningen.
Med gemensamma krafter lyckades man undvika en akut kris, men framtiden verkade mycket osäker.
I februari 2010 publicerade Kommunförbundet det följande räddningsprogrammet för den kommunala servicen. I programmet gavs både staten och kommunerna mer exakta förslag till åtgärder för att trygga servicen med en skälig skattebelastning.
Världsekonomin och därmed också vår exportefterfrågan vände så småningom uppåt i mitten av 2010. Den positiva utvecklingen har fortsatt och trenden ser ut att hålla i sig. Också den kommunala ekonomin har utvecklats mer positivt än vad som förutspåddes våren 2010.
Trots att den akuta situationen är avklarad, står den offentliga ekonomin inför ett betydande hållbarhetsgap, då de åldersrelaterade utgifterna växer kraftigt. Håll-barheten har också försvagats av den snabba och kraftiga ekonomiska recessionen, som klarades av främst genom lån.
Finansministeriet har uppskattat att hållbarhetsgapet år 2015 i sin helhet kommer att vara omkring 5 procent av nationalprodukten. Kommunsektorn står för omkring hälften av detta.
Även om kommunernas ekonomi för tillfället är på uppgång, måste den kunna klara av inte bara de utmaningar som hållbarheten medför utan också investeringskraven till följd av att kommunernas fasta egendom förfallit.
Förnyelseinvesteringarna har finansierats med lån. Kommunerna har skuldsatt sig, trots att räkenskapsperiodens resultat enligt resultaträkningen är på plus.