I detta fall handlar det främst om inkomstbeskattning och avskrivning av anskaffningsutgifter för vindkraft, men fallet har också inverkan på fasighetsskattens skattebas. Vindkraftverkets anskaffningsutgift togs delvis bort från konstruktionens (NSL 34 §) och delvis från lösörets (NSL 30 §) anläggningstillgångar.
Centralskattenämnden hade behandlat anskaffningsutgiften i sin helhet som en utgift enligt NSL 30 §, vilket i sin tur hade betytt att vindkraftverken inte skulle ha varit inom fastighetsbeskattningens tillämpningsområde. Enligt HFD:s beslut bör vindkraftverkets torn eller ram (inklusive maskinrum) kvalificeras som en konstruktion enligt NSL 34 §, vilket medför att vindkraftverkens torn bör fastighetsbeskattas.