Bland de kommunalt anställda har de som arbetar med små barn den högsta arbetslivskvaliteten. Lägst är arbetslivskvaliteten däremot på hälsocentralerna och inom äldreomsorgen. Skillnaderna mellan de olika sektorerna har ändå minskat under de fem senaste åren, och särskilt inom äldreomsorgen har arbetslivskvaliteten förbättrats mer än genomsnittet.
I medelstora kommuner, dvs. kommuner med 10 000–20 000 invånare, och i tätortskommuner är arbetslivskvaliteten något bättre än på andra håll. Endast i kommuner med under 5 000 invånare har arbetslivskvaliteten försämrats.
Detta framgår av en mellanrapport om den undersökning om strukturreformen som pågår vid Tammerfors universitet. I undersökningen granskades arbetslivskvalitetens utveckling under strukturreformen. I undersökningen deltog 40 kommuner som omfattas av programmet för utvärdering av strukturreformen (ARTTU).
Utgångspunkten var en arbetslivskvalitetshelhet med fem dimensioner: påverkansmöjligheter, arbetsklimat, arbetstillfredsställelse, öppen konflikthantering och personalledning, det vill säga chefsarbete.
Alla dimensioner av arbetslivskvaliteten utom konflikthanteringen har förbättrats. Konflikterna mellan arbetstagarna har förblivit på ungefär samma nivå som före strukturreformen, men en liten ökning har noterats exempelvis för konflikter som har att göra med arbetsmetoderna.
– Sammantaget kan det konstateras att arbetslivskvaliteten i kommunerna förändras mycket långsamt. Arbetslivskvaliteten verkar vara rätt konstant inom kommunerna och sektorerna – också skillnaderna mellan kommunerna är i stor utsträckning oförändrade, sammanfattar forskningsdirektör Tuula Heiskanen och forskaren Esa Jokinen.
Strukturreformen berörde personalen i varierande grad
Strukturreformen som slutförs i slutet av år 2012 berörde personalen i mycket olika grad. I en del av kommunerna har sammanslagningsprocessen redan glömts medan oron på annat håll fortfarande är akut när det gäller förändringar i arbetet till följd av reformen.
– Under strukturreformens gång har kommunerna satsat särskilt på chefsutbildningen. Resultatet av satsningarna syns i ett bättre chefsarbete. Även personalens kompetensnivå har förbättrats på lång sikt.
Kommunerna har olika verksamhets- och utvecklingskulturer som har utsatts för prövningar i de omfattande reformprojekten. Ett nytt slags kundorienterat arbetssätt och nya modeller för serviceproduktion speciellt i fråga om social- och hälsovårdstjänster kräver mer av både personalens yrkeskunskap och personalledningen.
– Det är intressant att om strukturreformen främst eftersträvar bättre produktivitet i personalens arbete och minskade personalkostnader så har kommunerna samtidigt svårigheter att hålla reda på vad som i själva verket har förändrats. En kommunsammanslagning är ett bra exempel på ett avbrott som syns även i kontrollen över uppgifter om anställda. Ingen ger nödvändigtvis akt på hur helheten utvecklas, eftersom det kräver mycket arbete av administrationen, förundrar sig Esa Jokinen.
Personalen med i den nya kommunreformen
Strukturreformen, som inleddes år 2006, har för många arbetstagare inneburit byte av pendlingskommun och arbetsgivare.
– Det finns anledning att lägga större vikt vid att personalen tas med i planeringen och genomförandet av reformen. Med stöd av uppgifterna i mellanrapporten har det betydelse för personalens arbetslivskvalitet hur reformen genomförs i praktiken. Det duger inte med trick eller skenbara möjligheter att påverka, understryker Esa Jokinen.
Kommunalvalet om nio månader är ett viktigt tillfälle att påverka personalens arbetsbetingelser och arbetslivskvalitet. Kommunernas fullmäktigeledamöter fattar beslut som avgör ödet för totalt 450 000 finländares arbetsplatser.
De fullmäktigeledamöter som väljs i kommunalvalet har en viktig roll när den personalpolitiska linje som ska verkställas i kommunen stakas ut.
– Fullmäktigeledamöterna fattar beslut om kommunens personalpolitik och hur den ska utvecklas. Det gör de genom att på fullmäktigenivå fastställa mål som definierar med vilka metoder kommunen fortsätter att vara en konkurrenskraftig arbetsgivare även på 2020-talet och senare, understryker Kommunförbundets utvecklingsdirektör Kaija Majoinen.
Närmare upplysningar:
forskare Esa Jokinen, Tammerfors universitet, Arbetslivets forskningscentral, tfn 040 588 5334, esa.jokinen@uta.fi,
forskningschef Tuula Heiskanen, Tammerfors universitet, Arbetslivets forskningscentral, tfn 03 3551 7133, tuula.heiskanen@uta.fi
Marianne Pekola-Sjöblom, forskningschef vid Kommunförbundet, tfn (09) 771 2504, 050 337 5634 (ARTTU-projektet som helhet)