Den geografiska kommunstrukturen kan påverka samhällsstrukturen så att den regionala tillväxten med tanke på helheten inte alltid sker på bästa möjliga sätt. Om kommunerna till exempel inte har kommit överens om spelregler för markanvändningen regionalt, kan resultatet vara en splittrad samhällsstruktur inom planeringen eller lösningar som är deloptimerade per kommun. Även centralorterna kan ta till lösningar som är ohållbara för samhällsstrukturen, bland annat i styrningen av småhusbyggandet och förläggningen av affärer.
Mellanrapporten i forskningsprogrammet ARTTU för utvärdering av strukturreformen granskar hur strukturreformen för samhällsplaneringens del fortskrider i fem stadsregioner.
Undersökningen preciserar uppfattningen om spänningarna mellan centralorterna och kranskommunerna och om utmaningarna och möjligheterna med ett fördjupat regionalt samarbete. Undersökningen har genomförts av en forskargrupp vid forsknings- och utbildningscentralen för samhällsplanering vid Aalto-universitetet och den kompletteras år 2012.
Från meningsskiljaktigheter till samarbete inom regionen
Omställningarna i kommunstrukturen kan antingen betona det kommunala perspektivet eller utvidga perspektivet så att det blir regionalt.
– Till exempel i fråga om styrningen av spridd bebyggelse vore det enklare att behandla invånarna i stadsregionerna lika, om besluten om ramarna för likabehandling fattades tillsammans på regionalnivå. Också i fråga om styrningen av affärernas förläggning behövs gemensamma ambitioner på regionalnivå, konstaterar forskarna.
Behovet av markanvändningsplanering minskar inte trots att kommunerna inom en stadsregion skulle slås ihop. Kommunsammanslagningar kan ge strategiska fördelar särskilt i fråga om markanvändningen, boendet och trafiken. En fungerande stadsregion består av innerstaden och interaktionsområden mellan landsbygd och stad och av djupare landsbygd. Att få varje områdestyp att blomstra på sitt karakteristiska sätt förutsätter flexibel reglering inom markanvändningen.
Samarbete lönar sig trots att kommunen annars också skulle klara sig
Men vad är nyttan med ett strategiskt samarbete om det redan nu går bra för kommunen? Utvecklingen har olika tidsspann. Till exempel är näringspolitiken i en liten kommun ofta mindre omfattande och mer konkret, den går ut på aktiva åtgärder kring företag och deras tomter.
– En sådan här näringspolitik kan vara effektiv men rätt så kortsiktig. Kommunen mår bra inom de ramar som stadsregionens framgång ställer på den. Förändringar som omfattar hela stadsregionen kräver långsiktig och målmedveten utveckling, säger forskarna.
I bästa fall finns det mer resurser att utveckla dragningskraften hos små, före detta kommuncentrum när de utgör en del av en större helhet. Oberoende av kommunstrukturen är stödet till existerande kommuncentrum trots allt också beroende av den politiska viljan.
– Närservicen får inte vara käpphästen i diskussionen om kommunstrukturen eftersom kommunstrukturen på sätt och vis kommer i andra hand i förhållande till diskussionen om servicestrukturen. När service eventuellt gallras och styrs om, handlar det också om politiska val och till exempel om ändringar i befolkningsstrukturen.
Närmare upplysningar:
Raine Mäntysalo, professor vid Aalto-universitetet, tfn 050 512 4525,
Jonne Hytönen, forskare vid Aalto-universitetet, tfn 050 512 4483,
Ilona Akkila, forskare vid Aalto-universitetet, tfn 050 590 8357,
Marianne Pekola-Sjöblom, forskningschef vid Kommunförbundet, tfn (09) 771 2504, 050 337 5634 (ARTTU-projektet som helhet)