Under de första åren leder en sammanslagning till ökade nettokostnader för den nya kommunen. Fördelarna börjar synas i kommunens ekonomi gradvis efter några år, om den nya kommunen lyckas utnyttja den utvecklingspotential som uppstår vid sammanslagningen.
Inom vilken tidsperiod den totala nyttan eventuellt kommer att överstiga kostnaderna varierar från fall till fall. Skillnaderna mellan de kommuner som går samman är stora och varje genomförd sammanslagning är unik.
– I detta skede har en stor del av de sammanslagna kommunerna och samarbetsområdena fungerat endast några år och därför är det för tidigt att dra alltför långtgående slutsatser, sade Pentti Meklin, professor emeritus vid Tammerfors universitet, under kommunseminariet om forskningsprogrammet för utvärdering av strukturreformen (ARTTU) på Kommunernas hus torsdagen den 15 december.
Under seminariet publicerades undersökningen "Rakennemuutoksen taloushyötyjä odotellessa. Kunta- ja palvelurakenneuudistus kuntatalouden näkökulmasta vuosina 2000–2010”, som hade gjorts vid Johtamiskorkeakoulu inom Tammerfors universitet.
Före sammanslagningarna hade en stor del av de undersökta kommunerna, det vill säga 33 kommuner av 77, underskott. De sammanslagningar som genomfördes 2003–2009 innebar att antalet underskottskommuner minskade med 21. År 2010 hade endast 10 kommuner underskott.
– De kommuner som haft underskott har anslutit sig till kommuner med överskott eller så har de inlett ett fördjupat samarbete med andra kommuner, sade Meklin.
Samarbete medför mindre risker men det är ineffektivare
Det viktigaste, enligt undersökningen, för en effektiv service är inte kommunens storlek, utan hur verksamheten och den service kommunen ansvarar för tillhandahålls och organiseras.
I samarbetet mellan kommunerna är "investeringsrisken" mindre. Samtidigt är de förväntade fördelarna emellertid mindre för den lokala ekonomin.
– Sammanslagning tycks ge upphov till en större produktivitetspotential men också större risker än samarbete.
Antalet kommuner minskade med hundra
Strukturreformen som inleddes 2006 upphör vid utgången av 2012. Sammanlagt 57 sammanslagningar, som omfattar 95 kommuner, har genomförts under perioden. År 2013 genomförs två sammanslagningar som berör fem kommuner.
Mest sammanslagningar genomfördes år 2009, varvid antalet kommuner minskade med 67 och antalet sammanslagningar uppgick till totalt 32. Under det sista egentliga verksamhetsåret, det vill säga år 2012, genomförs inga sammanslagningar.
Totalt har det bildats 63 samarbetsområden. Sammanlagt 230 kommuner hör till dessa.
I forskningsprogrammet för utvärdering av strukturreformen (ARTTU) undersöks strukturreformens inverkan ur olika perspektiv: service, ekonomi, demokrati och ledning, personalen och en fungerande samhällsstruktur.
I forskningsprogrammet deltar 40 kommuner: Björneborg, Fredrikshamn, Halsua, Harjavalta, Haukipudas, Hirvensalmi, Hollola, Högfors, Juuka, Jyväskylä, Kajana, Kimitoön, Kitee, Korsholm, Kotka, Kuopio, Kuusamo, Kyrkslätt, Lappo, Lempäälä, Lundo, Mänttä-Vilppula, Pello, Pudasjärvi, Raseborg, Salo, Seinäjoki, Sibbo, Siilinjärvi, Sodankylä, Tavastehus, Uleåborg, Uurainen, Varkaus, Vasa, Villmanstrand, Vimpeli, Vörå, Åbo och Äänekoski.
De kommuner som valts att delta i programmet representerar det kommunala fältet i Finland i så hög grad som möjligt. Forskningsresultaten beskriver således alla kommuner.
Närmare upplysningar:
Olavi Kallio, forskare, Johtamiskorkeakoulu, Tammerfors universitet, tfn 040 566 2244, olavi.kallio(at)uta.fi
Jarmo Vakkuri, professor, Johtamiskorkeakoulu, Tammerfors universitet, tfn 040 516 2479, jarmo.vakkuri(at)uta.fi
Jari Tammi, specialforskare, ledarskapsutbildning vid Tammerfors universitet, tfn 03 3551 7007
Pentti Meklin, professor emeritus, Johtamiskorkeakoulu, Tammerfors universitet, tfn 050 563 2595, pentti.meklin(at)uta.fi