Undersökning om sex samarbetsområden färdigställdes:Kommunalt samarbete fungerar, om det är frivilligt

– Om syftet med ett samarbetsområde har varit att uppfylla kraven i ramlagen eller att undvika en kommunsammanslagning, har omstruktureringarna ofta varit kosmetiska. När kommunerna i stället frivilligt förnyar strukturerna, är chansen större att förändringarna ska fungera, sammanfattar Jenni Airaksinen, universitetslektor vid Tammerfors universitet och en av dem som gjort undersökningen.

Samarbete på frivillig basis har lett till goda resultat exempelvis i Södra Karelen. Södra Karelens social- och hälsovårdsdistrikt (Eksote) svarar med undantag för dagvården för primärvården och socialvården för landskapets 133 000 invånare. Av kommunerna i landskapet är det bara Imatra som endast deltar som en slags extra medlem i samarbetsområdet.

Service som omspänner ett helt landskap är inte längre bunden till en viss kommun utan verksamheten planeras och utvecklas regionalt. Kunderna och deras servicebehov kan beaktas ännu bättre än tidigare.

– I Södra Karelen kan serviceutbudet hållas på en högre nivå, och oron för att tjänsterna inom den specialiserade sjukvården ska bli färre har minskat, säger Jenni Airaksinen som deltagit i arbetet med undersökningen.

I undersökningen utreddes vilka framgångar och motgångar sex samarbetsområden inom social- och hälsovården runt om i Finland har mött i arbetet med att styra, tillhandahålla och producera tjänster. I undersökningen deltog Päijänne-Tavastlands västra grundtrygghetsdistrikt, Mellersta Karelens samarbetsområde, Norra Satakuntas samarbetsområde, Södra Karelens social- och hälsovårdsdistrikt, samkommunen för vård och omsorg Selänne och samkommunen Kaksineuvoinen.

Samarbetsområdena kan utgöra grunden för framtidens distriktskommuner

Enligt forskarna ger resultaten ett nytt och intressant perspektiv också på kommunreformen där man vill nå fördelar genom ännu strängare sanktioner.

– En ny struktur och större enheter leder inte nödvändigtvis till resultat, speciellt inte om strukturerna tillkommer under tvång och utan att kommunerna upplever att de har några påverkningsmöjligheter. Trots att strukturerna ändras kan de lokala institutionerna förbli oförändrade. Tvång kan till och med gallra ut många lösningar som fungerar lokalt, varnar Jenni Airaksinen.

Redan i april innan regeringen bildades, framförde Kommunförbundet att kommunstrukturen i framtiden bör bygga på ett nätverk av starka primärkommuner och att kommunerna måste höras i processen. I de regioner där modellen med starka primärkommuner inte kan genomföras kunde ett kommunsamarbete i form av distriktskommuner för stora områden vara en lösning på tillhandahållandet av tjänsterna.

– Arbetet och resultaten inom ramen för strukturreformen bör utnyttjas också i kommunreformen. Välfungerande samarbetsområden mellan kommunerna kan utgöra grunden för framtidens distriktskommuner, säger Kaija Majoinen, utvecklingsdirektör vid Kommunförbundet.

Distriktskommunerna skulle sköta flera uppgifter med samma organisation utifrån ett tillräckligt befolkningsunderlag och till och med över landskapsgränserna. Distriktskommunen skulle ha en fullmäktigeförsamling som väljs av kommunernas fullmäktige. Den skulle kunna ta över ansvaret för att ordna åtminstone social-, hälso- och sjukvården samt utbildningen på andra stadiet.