För att specialförhållandena i Finland ska beaktas betonar landskapsförbunden fortfarande den nordliga dimensionen när nya regionalpolitiska riktlinjer dras upp inom EU. Det innebär att gles bebyggelse, långa avstånd och ett kallt klimat beaktas när de regionala EU-utvecklingsprogrammen planeras. Den nordliga dimensionen innebär också gränsområdessamarbete med områden vid Barents hav och Östersjön och i Ryssland.
I och med att Regionkommittén (Committee of the Regions) inledde sin verksamhet i början av 1994 fick de lokala och regionala kommunala aktörerna en officiell representation i Europeiska unionen i stället för en statlig myndighet (länsstyrelsen). Landskapsförbundens representanter företräder de finländska regionerna i EU:s regionkommitté. Många landskapsförbund har också egna fasta representationer i Bryssel utöver Finlands Kommunförbunds representation.
Landskapsförbunden har också representanter i Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter och dess regionala kammare. (Congress of Local and Regional Authorities of Europe, CLRAE).
Flera landskapsförbund är medlemmar i någon av de talrika europeiska regionala organisationerna. De viktigaste bland dessa är: Europeiska regionförsamlingen (Assembly of European Regions, AER), Konferensen för perifera och maritima regioner i Europa (Conference of Peripheral Maritime Regions of Europe, CPMR), som är ett av de äldsta förbunden för geografiska specialområden samt Förbundet för europeiska gränsområden (The Association of European Border Regions, AEBR), som främjar samarbete mellan gränsområden.
Internationella kontakter är speciellt viktiga för ett så litet land som Finland. Utöver det normala nordiska samarbetet blir det internationella samspelet allt viktigare i och med att EU utvidgas, samarbetet med närområdena i Ryssland och Baltikum intensifieras och det nord-sydliga samarbetet befästs i unionen.