De akuta orsakerna till den fortsatta kommunreformen är väl kända, men förbryllande dåligt erkända. Urbaniseringen fortsätter, i vissa fall rentav accelererande. I hela landet, men särskilt på landsbygden, försämras försörjningsbalansen drastiskt, allt färre i arbete skall säkra välfärden för allt flere. Det kommer snart att leda till en obehärskad fortsatt urbanisering med sämre service för alla. De stora årskullarna går i pension och konkurrensen om arbetskraften ökar. Konkurrensen om knapp arbetskraft höjer priset för arbetet. Samtidigt vet vi att det offentliga redan nu måste finansiera löpande utgifter med lån och ett program för att stoppa upplåningen låter vänta på sig. Allt detta under ökande internationell konkurrens som drar arbetsplatser ut ur landet.
Mot den här bakgrunden framstår kommunrevoltens anhängare som strutsar som gömmer huvudet i sanden. Ett argument har varit att rädda de små kommunerna genom att föra sjukvården från kommunerna till staten. När det går dåligt för det offentliga är alltså medicinen att ta pengar ur kommunernas ficka och lägga dem i statens ficka. Det löser inte några som helst problem och det gjorde det enligt utvärderingar inte heller i Norge som stått modell för förslaget. Kostnadskontrollen har försämrats.
Ett annat förslag har varit att i demokratins namn öka villervallan av offentliga förvaltningslösningar: samkommuner, distriktskommuner, värdkommuner, allt i salig blandning ovanför eller bredvid grundkommunen. Anonyma beslutsförsamlingar av olika slag fattar beslut om lejonparten av de små kommunernas utgifter. Äkta demokrati förutsätter att de som besluter om förmåner i så stor utsträckning som möjligt sammanfaller med dem som bär kostnaderna för besluten. För att nå det demokratimålet måste kommunstrukturen förenklas och förenhetligas.
Ännu för ett drygt årtionde sedan var försvaret av små kommuner ett sätt att motverka en obehärskad strukturomvandling. Nu kan en sådan kaotisk och destruktiv förändring motverkas av en genomgripande kommunreform. Att övervinna det kortsynta reformmotståndet kommer att kräva en stark och målmedveten ledning. Det krävs en förmåga att förklara det kloka i att göra det nödvändiga.
Krister Ståhlberg
professor