Mellan 14.2 och 21.3 ordnar finansministeriet en regionrunda för att höra kommunerna. Under rundan kommer utredningen att diskuteras med företrädare för kommunerna och regionerna.
Efter det att respons har inkommit och hörandena genomförts drar regeringen våren 2012 upp riktlinjer för kommunreformens framskridande, kriterierna och den nya kommunstrukturen. Vid sidan av att en kommunstrukturlag börjar beredas inleds en reform av finansierings- och statsandelssystemet och en fullständig omarbetning av kommunallagen.
Utredningen utgår från de kriterier för starka och livskraftiga primärkommuner som finansministeriet har fastställt. Kriterierna bygger på följande aspekter: utvecklingen av servicebehovet, den kommunala ekonomin, boendet och samhällsstrukturen; pendlingsområdena och serviceområdena (dvs. områden där ärenden uträttas); områdena för ordnande av service; särförhållandena; övervägningen av förutsättningarna för kommunsammanslagningar.
En stark primärkommun består av naturliga pendlingsområden och är tillräckligt stor för att på egen hand kunna sörja för basservicen, frånsett krävande specialiserad sjukvård och krävande socialvårdstjänster. Avsikten med regeringens kommunreform är att skapa en servicestruktur där makten och ansvaret för att tillhandahålla och finansiera tjänsterna koncentreras till en aktör med ett tillräckligt omfattande invånar- och kompetensunderlag.
Målet för regeringens kommunpolitik är att trygga högklassiga och jämlika kommunala tjänster på ett kundorienterat sätt i hela landet, att skapa förutsättningar för utvecklingsverksamhet som stärker kommunernas ekonomi och för förenhetligande av samhällsstrukturen samt att stärka det kommunala självstyret och den lokala demokratin.
Den kommunreform som föreslås i utredningen har mångahanda effekter. Det bör beaktas när reformen bereds och genomförs.
- Det är viktigt att kommunerna själva förmår hitta de strukturer som bäst motsvarar behoven för invånarna i regionen i fråga. Det gäller också att minnas att det ofta finns avsevärda skillnader mellan kommunerna i varje region när det gäller storlek, verksamhetsformer, värderingar och traditioner. Skillnaderna försvinner inte vid en sammanslagning. För att sammanslagningar ska lyckas krävs det att skillnaderna kan hanteras gemensamt, konstaterar Leena Karessuo som är chef för Kommunförbundets enhet samhälle, teknik och miljö.
- I och med reformen förändras den traditionella uppdelningen i stads- och landsbygdskommuner. De nya kommunerna kommer att ha ett urbant centrum, men områdena utanför centrumet kommer till övervägande del att vara landsbygdspräglade. Ser man till utvecklingen av näringarna och livskraften skulle det på kommunnivå därför behövas en kombinerad stads- och landsbygdspolitik, vilket är något nytt, påpekar Keijo Sahrman som leder Kommunförbundets enhet regioner, näringar och internationella frågor.
Enligt utredningen minskas antalet kommuner kraftigt. För närvarande finns det 336 kommuner. Kommunstorleken växer alltså en hel del. Enligt planerna kommer största delen av kommunerna att ha 20 000–50 000 invånare. Att kommunerna blir större har indirekta verkningar också för hur representativ demokratin är och för antalet fullmäktigeledamöter.
Företrädare för Kommunförbundet deltar i alla tillställningar under regionrundan som ordnas i februari–mars. De kommer att ge akt och lyssna på de lokala aktörernas synpunkter på den kommunreform som föreslås i utredningen.
Kommunförbundet utarbetar ett eget sammandrag av regionrundan och kommunernas utlåtanden. Sammandraget kommer att användas i Kommunförbundets intressebevakning när reformen framskrider. Informationen kompletteras också genom en enkät (Reformbarometern) som vid månadsskiftet mars–april sänds till fullmäktige- och styrelseordförandena i kommunerna samt kommundirektörerna.
Arbetsgruppens rapport
Den utredning som finansministeriets arbetsgrupp har sammanställt består av två delar. I del I beskrivs tidigare reformer, behovet av och målen för reformen, de förbehåll som följer av grundlagen, infallsvinklarna till reformen, sätten för genomförandet och förändringsstödet. Del II innehåller de förslag som gäller kommunstrukturen, indelade efter landskap.