Det nationella ikraftsättandet av konventionen och de frågor som utreddes separat vid beredningen av propositionen förutsatte ändringar i lagstiftningen. För att uppnå syftet att skydda barn krävs det också att man ser över de praktiska förfaringssätten. I detta sammanhang har de anställda inom bland annat social- och hälsovården, undervisningsväsendet och ungdoms-väsendet samt alla yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ålagts skyldighet att trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen, när de på grund av omständigheter som de har fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka att en person som är yngre än 18 år har utsatts för ett sexualbrott. Dessutom ska bötesstraff som dömts ut för pornografi- och sexualbrott antecknas i det straffregisterutdrag som används vid utredning av den brottsliga bakgrunden hos en person som arbetar med barn.
Utökad skyldighet att anmäla till polisen om misstanke om sexualbrott mot barn
Anmälningsskyldigheten enligt 25 § i barnskyddslagen ändras 1.1.2012. Ändringen baserar sig på regeringens proposition (RP 282/2010) och lagutskottets betänkande (LaUB 43/2010). Efter lagändringen har både barnskyddsmyndigheterna och personer som avses i 25 § 1 mom. i barnskyddslagen och som är skyldiga att göra barnskyddsanmälan skyldighet att trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen, om omständigheter som de fått kännedom om i sina uppgifter ger dem anledning att misstänka att ett barn har utsatts för ett sexualbrott som är straffbart enligt 20 kap. i strafflagen (39/1889).
Anmälningsskyldiga enligt 25 § i barnskyddslagen är de som är anställda eller innehar ett förtroendeuppdrag hos
1) social- och hälsovården,
2) undervisningsväsendet,
3) ungdomsväsendet,
4) polisväsendet,
5) Brottspåföljdsmyndigheten,
6) brand- och räddningsväsendet,
7) en producent av socialservice eller hälso- och sjukvårdstjänster,
8) en undervisnings- eller utbildningsanordnare,
9) en församling eller något annat religiöst samfund,
10) en förläggning eller flyktingsluss som avses i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd,
11) en enhet som bedriver nödcentralsverksamhet, eller hos
12) en enhet som ordnar morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, eller de som utför motsvarande uppgifter i uppdragsförhållanden eller som självständiga yrkesutövare samt alla yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Dessa personer är skyldiga att utan dröjsmål och trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till det organ som ansvarar för socialvården i kommunen, om de i sin uppgift fått kännedom om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds. För undervisningsväsendets del är bland annat skoldirektörer eller motsvarande, rektorer, lärare, skolgångsbiträden, representanter för skolhälsovården och skolkuratorer anmälningsskyldiga. Skyldigheten gäller också förtroendevalda, det vill säga medlemmar i skolnämnder eller motsvarande. När det gäller anställda vid enheter som har morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever har det för anmälningsskyldigheten ingen betydelse om anordnaren är en privat eller offentlig aktör.
Genom lag 542/2011 har ett nytt 3 moment fogats till 25 § i barnskyddslagen. Momentet träder i kraft 1.1.2012.
Ovan avsedda personer som omfattas av anmälningsskyldigheten har skyldighet att trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen, om omständigheter som de fått kännedom om i sina uppgifter ger dem anledning att misstänka att ett barn har utsatts för en gärning som är straffbar enligt 20 kap. i strafflagen (39/1889). (20.5.2011/542) De brott som anges som sexualbrott i 20 kap. i strafflagen är sammanlagt 13. Utöver våldtäkt och sexuellt utnyttjande av barn innehåller kapitlet bland annat köp av sexuella tjänster av unga personer och lockande av barn i sexuella syften.
Utan hinder av vad som bestäms i 1 och 3 mom. gäller det som särskilt bestäms eller föreskrivs om tystnadsplikten i anslutning till bikt eller annan själavård. (20.5.2011/542)
Syftet med revideringen är att försnabba inledandet av förundersökningar. De anmälningsskyldigas skyldighet att göra barnskyddsanmälan förblir oförändrad.
Från ingången av 2012 är alltså alla anmälningsskyldiga skyldiga att anmäla misstankar om sexualbrott mot barn direkt till polisen och dessutom göra barnskyddsanmälan. De nya bestämmelserna ändrar inte de anmälningsskyldigas nuvarande rätt att göra anmälan till polisen vid till exempel fall av misshandel. Bestämmelser om rätten för den som ordnar eller producerar socialvård att lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling finns i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). Enligt 18 § 3 mom. i lagen får uppgifter lämnas ut även när det gäller mindre grova brott, om utlämnandet är nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse.
Barnskyddsmyndigheters anmälningsskyldighet till polisen (25 d §) förblir oförändrad
Barnskyddsmyndigheterna är fortfarande skyldiga att utöver sexualbrott anmäla till polisen misstankar om våldsbrott mot barn. Den anmälningsskyldighet som gäller våldsbrott som är straffbart enligt 21 kapitlet i strafflagen förblir således oförändrad. Barnskyddsmyndigheterna ska enligt 25 d § i barnskyddslagen trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sin uppväxtmiljö utsatts för en gärning som är straffbar enligt 21 kap. i strafflagen och för vilken det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år.
Anteckningar i patienthandlingar om barnskyddsanmälan
Om ett barn vårdas inom hälso- och sjukvården antecknas barnskyddsanmälan i barnets pati-ent-handlingar. Om barnet inte har något vårdförhållande antecknas barnskyddsanmälan i ett särskilt register. I föräldrarnas patienthandlingar antecknas barnskyddsanmälan endast om den har betydelse för diagnostisering av sjukdom, vården eller vårdplanen för patienten.