Mål 1: Främjande av jämlikhet i utbildningshänseende och motivation i utbildningen för unga
Kommunerna ansvarar för förskoleundervisning och grundläggande utbildning för barn och ungdomar samt gymnasieutbildning och yrkesinriktad grundläggande utbildning.
Enligt grundlagen ska det allmänna tillförsäkra envar jämlika möjligheter att få utbildning också utöver den grundläggande utbildningen. Att tillhandahålla utbildning på andra stadiet är inte en skyldighet för någon specifi k aktör, utan det är fråga om tillståndspliktig verksamhet. Alla kommuner har ett lagstadgat fi nansieringsansvar. Ett allmänt utbildningspolitiskt mål är dock att alla ungdomar efter grundskolan avlägger en examen på andra stadiet.
Det är alltjämt rätt vanligt att elever avbryter sin yrkesutbildning trots att stora resurser har satsats på att utveckla yrkesutbildningen under de senaste decennierna. För att förebygga marginalisering har man också genom lagstiftning infört vissa lösningar, till exempel en extra klass i den grundläggande utbildningen, yrkesstart, workshop-verksamhet och uppsökande ungdomsarbete. Bland 25–29-åringarna är ungefär 55 000 personer utan en examen efter den grundläggande utbildningen.
När den kommunala strukturen stärks vore det enklast att låta kommunerna överta det övergripande ansvaret för de ungas utbildning. Utbildningen bör framskrida oavbrutet från förskoleundervisningen till den grundläggande utbildningen och gymnasiet eller en yrkesinriktad grundläggande utbildning. På det lokala planet är kommunen den enda organisationen som förfogar över olika förvaltningars medel att ta hand om ungdomarna; den möjligheten saknar en enskild utbildningsorganisation. Kommunen kunde organisera utbildningen efter eget övervägande. Finansieringsansvaret skulle liksom i dagens läge bäras av kommunerna och staten.
För att målet ska uppnås är det absolut nödvändigt att eleverna efter den grundläggande utbildningen garanteras en utbildningsplats på andra stadiet. Den nuvarande praxisen med tillstånd att ordna utbildning bör frångås i gymnasieutbildningen. Till den yrkesinriktade grundutbildningen bör först antas de ungdomar som just gått ut grundskolan. Kommunen skulle ansvara för tillhandahållandet av utbildning på andra stadiet.
Gymnasieutbildningen och den yrkesinriktade grundutbildningen utvecklas som olika utbildningsformer genom samarbete. Studeranden har rätt att välja studier inom olika utbildningsformer.
Mål 2: Flera examina på samma nivå kan avläggas bara i undantagsfall
Utbildningssystemet på andra stadiet bör utvecklas enligt principen om livslångt lärande. Kompetens som på olika sätt inhämtats i arbetslivet eller via informationsnät eller studier i utlandet bör kunna räknas till godo, vilket kan minska behovet att avlägga nya examina i sin helhet och möjliggöra längre arbetskarriärer. Inom vuxenutbildningen ska tyngdpunkten klart förskjutas mot eliminering av fl askhalsar i kompetensen genom modulerad utbildning.
För att målet ska uppnås behöver de som avlagt en examen eller som bytt inriktning inte avlägga en hel ny examen, utan delar av den kompletterat med fortbildning och inlärning via arbete och informationsnät.
Man bör gå in för personliga CV-portföljer, där utbildningsanordnaren kan skriva ut intyg över kompetens som förvärvats på olika sätt.
Studietiden för studerande som avlägger en andra examen på samma nivå som den första bör fi nansieras under en betydligt kortare tid.
Staten bör ansvara för den yrkesinriktade utbildningen för vuxna. Den statligt fi nansierade tilläggsutbildningen för vuxna och arbetskraftspolitiska utbildningen bör utökas i enlighet med de förändrade behoven.
Mål 3: Finansieringen av utbildningen görs mer kostnadseffektiv och styrbar
Det nuvarande fi nansieringssystemet som bygger på huvudmannamodellen främjar inte ett effektivt och ekonomiskt utnyttjande av offentliga medel och ger inte heller kommunerna
möjlighet att sköta ekonomin på ett övergripande sätt, eftersom det är olika aktörer som svarar för verksamheten och för ekonomin. I huvudmannamodellen leder en ökning av antalet studerande till en kraftigt ökad fi nansiering enligt pris per enhet.
Med en statsandel som är klart mindre än hälften ökar den finansieringsandel som tas ut av kommunerna betydligt snabbare än statens fi nansieringsandel. Kommunen kan stabilisera sin ekonomi genom att minska på utbildningen bara inom den egna organisationen, samtidigt som kommunen enligt lag fullt ut deltar i fi nansieringen av de växande kostnaderna för samkommuner och privata utbildningsanordnare. Huvudmannamodellen är problematisk med tanke på jämlikheten inom utbildningssystemet och produktiviteten inom den offentliga ekonomin, i synnerhet den kommunala ekonomin.
För att målet ska uppnås bör finansieringen av yrkeshögskolorna överföras på statens ansvar. Den nuvarande huvudmannamodellen för yrkesinriktad utbildning och gymnasieutbildning bör frångås och ersättas med ett system som ger kommunerna mer makt att styra och uppmuntrar dem till en framgångsrik verksamhet och kostnadseffektivitet.
Som en del av systemet med statsandelar utreds möjligheterna att vid utjämningen av kommunernas utgifter övergå till ett system där kommunens fi nansieringsandel i fråga om utbildning på andra stadiet inte fastställs utgående från en viss summa per invånare, utan på basis av antalet ungdomar i kommunen och en summa som uträknats enligt den invånarhelhet som utgörs av ungdomarna i en viss ålderskategori.
Mål 4: Det behövs universitetsforskning kring utbildningsekonomi
I Finland har forskningen och undervisningen i utbildningsekonomi försummats nästan totalt. Utvärderingen av utbildnings- och kulturtjänsternas nytta och verkningar bör stärkas avsevärt. Det finns motstridiga uppfattningar om läroinrättningarnas och utbildningssystemets interna ekonomi, produktivitet och effektivitet. Den mänskliga och samhälleliga nyttan av olika utbildningsformer borde kunna motiveras allt tydligare. Uppfattningen om det förebyggande arbetets och servicens betydelse och kostnadseffektivitet är allmänt accepterad.
Det bör inrättas en professur i utbildningsekonomi, kring vilken kompetensen inom området kan koncentreras.
Utvärderingen av utbildnings- och kulturtjänsternas nytta och verkningar bör stärkas avsevärt också i syfte att främja utbildnings- och kulturexporten. Välfungerande kommuner tryggar vår välfärd
Mål
Kommunerna ansvarar för förskoleundervisning och grundläggande utbildning för barn och ungdomar samt gymnasieutbildning och yrkesinriktad grundutbildning. Främjande av jämlikhet i utbildningshänseende och motivation i utbildningen för unga.
Flera examina på samma nivå kan avläggas bara i undantagsfall. Vid valet av studerande prioriteras de som just har avslutat sina grundläggande studier.
Den nuvarande huvudmannamodellen för yrkesinriktad utbildning och gymnasieutbildning frångås och ersätts med ett system som ger kommunerna mer makt att styra och uppmuntrar dem till en framgångsrik verksamhet och kostnadseffektivitet.
Det behövs universitetsforskning kring utbildningsekonomi
Kommunförbundet föreslår följande fyra nya politikprogram under den kommande regeringsperioden: utveckling av servicemallar för den åldrande befolkningen, förbättring av de offentliga kundtjänsterna, ett program som främjar hanteringen av invandringen samt ett program för att stödja svårsysselsatta personer och personer med utkomstsvårigheter.
Ett program att hantera invandringen vilket främjar integreringen i samhället och en balanserad samhällelig och ekonomisk utveckling och förebygger motsättningar som har att göra med kulturell mångfald. Programmet beaktar också det så kallade fria bildningsarbetets sätt att arbeta (service inom bibliotek, kultur, idrott och motion, ungdomsarbete och fritt bildningsarbete).